Under fyra veckors semester har vi bytt båtliv mot tältliv. Vera har fått klara sig själv i marinan medan vi farit norrut för fjällvandring kring Abisko-Kebnekaise samt en tur till Lofoten, spenderat några dagar på Öland samt åkt på tripp för att möta upp med kära seglarvänner längs Norges sydkust.

Nu har vi bott i Skälderviken i en och en halv månad. Den kyliga våren har övergått i en strålande sommar. Hamnbassängen har fyllts på med båtar och hamnkrogen har öppnat för säsongen. Så mycket båtjobb på Vera har vi inte hunnit med, det har varit fullt upp med annat. Men det gör inte så mycket, vi klarar oss fint som det är nu och får fixa mer efterhand.

Och så några bilder från en av våra första morgnar i marinan.

Inlagt 2015-08-13: Från Ristem till Saltolukta, 9 dagar och 14 mils vandring, tvärs genom Sarek. Med tunga ryggsäckar fullastade med tält, sovsäckar, liggunderlag, stormkök, varma kläder, mat och en hel del extra energipåfyllning. Vi har vandrat genom vackra dalar, kämpat oss över steniga vidder, vadat i isande fjälljokkar, klättrat över branta krön, klafsat över blöta mossar och beundrat snöklädda berg.

Vi har bestigit tre toppar, varav den högsta på 2056 möh. Med en höjd på 2056 möh är Nordtoppen på Sarektjåkka Sareks näst högsta topp. Bara Stortoppen på samma bergmassiv är högre, på 2089 möh, men för att komma dit kvävs mer utrustning än vi hade med oss. Stortoppen är Sveriges tredje högsta bergstopp, men Nordtoppen kommer inte långt efter, på 5:e plats. Och även om vi denna dag inte fick en helt klar vy över de storslagna vidderna kring Sarek var utsikten mäktig och vyn in över glaciärerna kring bergsmassivet vi klättrat på fantastisk.

Vandringen började med en båttur från Ritsem in i Padjelanta nationalpark, därifrån fortsatte vi på Padjelantaleden och tog av in i dalen Ruothesvagge. I norra delen av Routesvagge syns bergmassivet Áhkká. 

Turens första toppbestigning var upp för det 1819 meter höga Galvelberget, vi skulle egentligen bara ta en eftermiddagstur upp till ett snöfält men utsikten blev bara bättre och bättre ju högre vi kom så vi fortsatte mot toppen. 

Vy över Skárja, Sareks centrum, där dalarna Ruothesvagge, Gouppervagge och norra Rapadalen möts. Här finns ett utedass och en liten trästuga som kan ge skydd för regn och vind. Dessutom en sommarbro över en forsande å som virvlar ner i en djup kanjon. 

Tältutsikt över norra Rapadalen och in mot Gouppersvagge. 

Ovanligt mycket snö och vatten i år. Flera jokkar kunde passeras över snöbryggor. 

Glaciärsjön Bierkjávrre med sitt grönskimrande vatten. 

Vandringens andra toppbestigning var upp på Vuojnestjåkkå, 1952 möh. Denna tur gjorde vi tillsammans med far och son, Lars-Erik och Ola, som vi första gången stötte på vid vadet över Smájlájåhkå i Routesvagge. 

På väg ner från Vuojnestjåkkå. 

Diskning. 

Sarek har länge varit en plats där samer har sina renar. 

Blommande fjällvidder. 

Nordtoppen på Sarektjåkka. För att komma upp var den en stenig vandring längs bergets östkam, sista biten gick längs en smal rygg och slutligen en passage över ett tjockt snötäcke som gick ända ut till det 300 meter branta stupet i norr. För att ta oss ner åkte vi i ett långt snöfält, 600 höjdmeter av behagligt snöglid. 

Vandringens sista tältplats med utsikt över sjön Pietsaure. 

Strax innan samebyn i södra änden av Piestsaure hade någon placerat ut en båt så vi slapp vada över den djupa jokken.