Alden är en av de västligaste öarna i det norska skärgårdsbandet. Med sitt 481 meter höga berg, kallat ”Den norska hesten”, är ön ett landmärke som syns flera tiotal sjömil bort. På håll påminner ön om ryggen på en liggande häst. I en svag sydlig vind angjorde vi ön, solen strålade från en helt klarblå himmel och vi ankrade  upp i den lilla viken vid bergets fot. En brant bergvägg reste sig upp mot toppen ovanför oss, men längs sidan och upp till hästens svank gick en slingrig stig, därifrån skulle det gå att fortsätta hela vägen upp. Det var dags för Hugos eftermiddagsvila och vi packade ryggsäcken för en topptur. Hugo fick slumra i bärselen på min rygg medan vi klättrade uppåt. Passande nog vaknade han precis när vi nådde toppen, och alla tre kunde vi sedan beundra den storslagna utsikten.

Alden blev seglingens nordligaste stopp, innan vi satte kurs söderut igen. Och vi kunde nog inte hittat en vackrare ö som mål för resan.