En solig dag seglade vi över till Norges sydkust. Till kvällen ankrade vi ensamma i en liten lagun, längs en vacker fjord, några sjömil från Risör. Livligt fågelkvitter från buskagen iland var allt som bröt tystnaden och stora orangea brännmaneter svävade stillsamt fram under den spegelblanka vattenytan. Dagarna efter var vädret till vår fördel med mestadels svaga nordostliga vindar, vi dagseglade västerut längs den norska sydkusten och rundade Lindesnes, Norges sydligaste udde. I Egersund väntade vi ut starka nordliga vindar innan vi fortsatte med en nattsegling norrut.

Marinalivet i Egersund var socialt. Båtar stannade till, på väg antingen norrut eller söderut längs kusten. Hugo charmade de flesta och hade fullt upp med att vika och säga ”Hej, hej” till alla båtar runt oss och folk som passerade på bryggan. En dag var Ivan var uppe i masten och meckade med vhf-antennen. Grannbåten såg hur han smidigt själv klättrade upp längs ett rep, med hjälp av sin klätterutrustning. De hade en radarreflektor som lossnat högst upp i masttoppen och frågade om Ivan kunde sätta fast den igen. Självklart tog han tillfället att få känna på höjden i en kolfibermast och fick samtidigt en flaska vitt vin som tack för hjälpen.